Bengal facts

En päls- och ett rörelsemönster som liknar en vildkatts, intensivt lysande ögon och en kort och oerhört silkig päls som glittrar – bengalen är verkligen utmärkande och speciell på många sätt och vis.

Men bengalen är så mycket mer än ett vackert utseende. Den är modig, pigg, nyfiken, lättlärd och har en stor personlighet. Med en bengal i huset har du alltid någon som hjälper till att bädda, diska och packa upp matkassen. I gengäld kräver bengalen en aktiv husse och matte som gillar fart och bus.

Bengalen är mycket tillgiven, men är generellt ingen knäkatt som man kan tvångsgosa med. Det finns förstås undantag. En del bengaler vill inget hellre än att ligga och mysa loss i mattes eller husses varma knä.

De flesta bengaler trivs bäst om den får leva med en eller flera kattkompisar. Bengalen funkar också bra i sällskap med barn och andra djur.

Bengaler är på många sätt och vis en perfekt innekatt. De lär sig lätt att gå i koppel, resa i transporbur, och lekar och tricks som apport, sitt och vacker tass. Många bengaler är också orädda för vatten, ett arv från den asiatiska leopardkatten (ALC) - bengalens anfader.

Bengalens historia 

Bengalkatten härstammar från en mångfald katter, bland annat en prickig tamkatt från Indien, tabbykatter från Kalifornien och asiatisk leopardkatt - ALC (Felis Bengalensis). Den senare är ett litet och skyggt kattdjur med geografisk utbredning från södra Indien till Kina. ALC:n används till viss del fortfarande i bengalaveln utomlands.

Det första dokumenterade försöken att korsa en ALC med tamakatter utfördes redan på 60-talet av olika forskare. 20 år senare tog amerikanskan Jean Mill över avels- arbetet. Under stamnamnet "Millwood" parade hon ALC-hybrider med kattraser som egyptisk mau, abessinier, burma och siames. Syftet var att skapa en tamkatt som ser ut som en vildkatt i ett försök att minska pälshandeln.
1991 godkändes bengalen som ras av TICA. I Sverige godkändes bengalen först 1999. Sedan dess har rasen ökat explosionsartat efter att allt fler fått upp ögonen för "den tama djungelkatten".

Trots att bengalen i dag är lika social som vilken annan kattras som helst, har den fortfarande karaktärsdrag som påminner om det vilda ursprunget. Den smygande gången, som kan ses hos ALC:n här nedan, är ett av dem.

Färger och mönster

I vissa ljus ser det ut som bengalen glittrar. Glittret består av ihåligheter i hårstråna som ger ett skimmer till den silkes- lena bengalpälsen. Den är lättskött och fäller nästan inget hår.

Även om bengalen inte räknas som en allergivänlig katt klarar en del kattallergiker att leva med en bengal utan besvär. Det bästa sättet är att testa genom att hälsa på en bengaluppfödare eller någon som lever med flera bengaler.

Bengalen har två mönster: spotted och marble.
Spottade bengaler kan antingen ha små spottar (prickar) eller rosetter med tydlig outline och en tredje färg i mitten som på bilden nedan.

Marble kallas för "classic tabby" hos andra raser. Skillnaden är att marblemönstret hos en bengal ska vara tydligt trefärgat och ha ett horisontellt flyt.

 Photo courtsey: AmazingNature's

Bengalen har fem godkända färger inom FIFe (Fédération Internationale Féline):
svartspotted (BEN n24) och svartmarble (BEN n22)
seal sepia spotted (BEN n2431) och seal sepia marble (BEN n2231)
seal mink spotted (BEN n2432) och seal sepia marble (BEN n2232)
seal lynx spotted (BEN n2433) och seal lynx marble (BEN n2233)

Brunspotted och brunmarble har gröna, gula eller bärnstensfärgade ögon.
De ljusa varianterna (seal sepia, seal mink och seal lynx) kallas slarvigt för "snö". Ögonfärgen hos seal mink och seal sepia är guldig eller turkos, medan en seal lynxpoint alltid har blå ögon.

Mer information om bengalens färger och mönster finns på Bengal Cat Club Sweden.


Bengal facts in English

Please vistit TIBCS – The Intenational Bengal Cat Society.