Jangala Bengals – bring wildlife to your home: Bengalen

En päls- och ett rörelsemönster som liknar en vildkatts, intensivt lysande ögon och en kort och oerhört silkig päls som glittrar – ja, bengalen är verkligen utmärkande och speciell!

Men bengalen är så mycket mer än ett vackert utseende. Den är modig, pigg, nyfiken, lättlärd och har stor personlighet. Med en bengal i huset har du alltid någon som hjälper till att bädda, diska och packa upp matkassen. I gengäld kräver bengalen en aktiv husse och matte som gillar fart och bus.

Bengalen är på alla sätt och vis en perfekt innekatt.

Den är duktiga på att gå i koppel, apportera och gillar vatten.

Det senare är ett arv från den asiatiska leopardkatten (ALC) - bengalens anfader.

Bengalen är mycket tillgiven, men är generellt ingen knäkatt som du kan tvångsgosa med. Det finns förstås undantag. En del bengaler vill inget hellre än att ligga och mysa loss i mattes eller husses varma knä.

De flesta bengaler trivs bäst om den får leva med en eller flera kattkompisar.

Bengalen funkar generellt också bra med barn och andra djur.

Bengalens historia

Bengalkatten härstammar från en mångfald katter, bland annat en prickig tamkatt från Indien, tabbykatter från Kalifornien och asiatisk leopardkatt - ALC (Felis Bengalensis). Den senare är ett litet och skyggt kattdjur med geografisk utbredning från södra Indien till Kina. ALC:n används till viss del fortfarande i bengalaveln utomlands.

Det första dokumenterade försöken att korsa en ALC med tamakatter utfördes redan på 60-talet av olika forskare. 20 år senare tog amerikanskan Jean Mill över avels- arbetet. Under stamnamnet "Millwood" parade hon ALC-hybrider med kattraser som egyptisk mau, abessinier, burma och siames. Syftet var att skapa en tamkatt som ser ut som en vildkatt i ett försök att minska pälshandeln.

1991 godkändes bengalen som ras av TICA. I Sverige godkändes bengalen först 1999. Sedan dess har rasen ökat explosionsartat efter att allt fler fått upp ögonen för "den tama djungelkatten".

Trots att bengalen i dag är lika social som vilken annan kattras som helst, har den fortfarande karaktärsdrag som påminner om det vilda ursprunget. Den smygande gången, som kan ses hos ALC:n här nedan, är ett av dem.

Färger och mönster

I vissa ljus ser det ut som bengalen glittrar. Glittret består av ihåligheter i hårstråna som ger ett skimmer till den silkes- lena bengalpälsen.

Pälsen är lättskött och fäller nästan inget hår.

Även om bengalen inte räknas som en allergivänlig katt klarar en del kattallergiker att leva med en bengal utan besvär. Det bästa sättet är att testa genom att hälsa på en bengaluppfödare eller någon som lever med flera bengaler.

Bengalen har två mönster: spotted och marble.
Spottade bengaler kan antingen ha små spottar (prickar) eller rosetter med tydlig outline och en tredje färg i mitten som på bilden ovan. Rosetter föredras framför spottar av många uppfödare och blir allt vanligare.

Marble kallas för "classic tabby" hos andra raser.

Skillanden är att marblemönstret hos en bengal ska vara trefärgat och ha ett horisontellt flyt.

All colour and pattern pictures photo courtesy to AmazingNatures

Bengalen har fem godkända färger inom FIFe (Fédération Internationale Féline):
svartspotted (BEN n24) och svartmarble (BEN n22)
seal sepia spotted (BEN n2431) och seal sepia marble (BEN n2231)
seal mink spotted (BEN n2432) och seal sepia marble (BEN n2232)
seal lynx spotted (BEN n2433) och seal lynx marble (BEN n2233)

Brunspotted och brunmarble har gröna, gula eller bärnstensfärgade ögon.
De ljusa varianterna (seal sepia, seal mink och seal lynx) kallas slarvigt för "snö". Ögonfärgen hos seal mink och seal sepia är guldig eller turkos, medan en seal lynxpoint alltid har blå ögon.